Urban Legend

Det var en gång en söt liten gosse vid namn Urban. Lille Urban han bodde hos sin mamma i Stockholm och oj vad han var en frisk och hurtig och rar liten gosse med söta gula lockar och runda, röda kinder som påminde alla om särskilt saftiga äpplen.

I sitt lilla bröst hade Urban ett stort hjärta som slog vilt och kraftigt alltid när hans stora blåa ögon skådade en fager tös.

En vacker dag skådade lille Urban en så gudomligt härlig tant som aldrig tidigare någonsin. Tanten var underbart rund som en ost, läckert trind som en övermogen tomat som precis håller på att spricka av övermogenhet så att alla härliga safterna de bara rinner och rinner. Tanten hade fint gyllene plasthår av den finaste plast som fanns, härligt hängande gummituttar som bara älskade jordens dragkraft, vidunderligt vinda ögon, och hette Johanna Tukiainen och var Finlands allra vackraste tant någonsin och bästa sångerska och rikets allra härligaste människa an sich.

Lille Urban förälskade sig eldigt i den bastanta tanten som ingen oskuldsfull liten gosse någonsin förut hade förälskat sig i en tjock och rund och mera än lindrigt överfyllig tant.

Det som behagade lille Urban särskilt var att tanten inte alls var en prostituerad och att tanten aldrig någonsin hade blivit stämd för misshandel och rattfylleri, för att om lille Urban ogillade och avskydde något särskilt kraftigt med hela sitt lilla hjärta så var det just feta prostituerade tanter som misshandlade och knivskar folk hulleromtvärs och körde bil i fyllan och villan.

Det som ytterligare behagade lille Urban var att tant Johanna inte höll på och bedrev osedlighet med ytterst efterblivna savolaxare i familjens mögliga sommarstuga eller särade sina feta ben för att få besynnerligt suspekta rappare att betala sina flyg till Las Vegas porrmässa där de mest aidsfria prostituerade brukade samlas för att bedriva osedlighet med sina torskar.

- Oj vad jag hittade en vansinnigt härlig tant, sa söte rare lille Urban och kände sig tillfreds med hela världen. - Hur kan det då alls finnas en så härlig tant?

- Dy tust ge meg all din pengar apianen, sa den härliga tanten och klippte till söte rare lille Urban. - Okk meera prenviin perkele.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Eller åtminstone tills tanten hamnade i fängelse för ett antal grova och allvarliga våldsförbrytelser och lille Urban rymde till främlingslegionen där han bytte sitt namn och sitt ansikte.

Men sedan efter det levde de bådadera nog lyckliga i alla sina dar.

The end.